Vilken roll får bilen i valet?

Trafik och transporter är ämnen som ofta debatteras i politik och i media. Oftast är också debattens vindar som hetast när vädret är som kallast. Och då handlar det om tåg – trots att nio av tio resor faktiskt sker på vägen.

Frågar vi våra politiker vad de tycker om fri rörlighet så är de allra flesta positiva. Vi bor i ett land som sällan ligger i krig och där vi har en lång tradition av att resa. Reser vi mycket långt tar vi flyget. Reser vi lite kortare sträckor tar vi kanske tåget. Ska vi färdas till en ö är ofta båten ett bra alternativ. Och så vidare. Men de allra flesta av oss har ett vardagspussel att lösa och då är bilen svårslagen, speciellt om man bor utanför de största städernas kärnor.

Varför är det då så lite fokus på bilen i den politiska trafikdebatten? Visst talas det om bilar, invänder du kanske. Jo, vi har sett hur partier vill höja eller sänka bensinskatten och alla är eniga om att utvecklingen mot fossilfria drivmedel och effektivare motorer gärna får gå mycket snabbare. Men, om bilens nytta brukar det vara märkligt tyst från politiskt håll. Detta trots att många inte hade kunnat bo där de önskar eller jobba där de gör utan tillgång till bil. Inte heller hade de kunnat åka och hälsa på släkt och vänner på helgen och barnen hade nog fått strunta i en del av de fritidsaktiviteter de tycker om.

Bilister känner ofta att de är utskällda och sedda över axeln. En del fördummande kampanjer hjälper inte heller till. Vi har alla sett plakat med slogans som Inte Bilen Under Milen (jodå, gå du 9 km med barnvagn i snön i Norrlands inland för att ta dig till ICA och sen samma 9 km tillbaka med matkassarna) eller Inga Löjliga Bilresor (att kalla någon för löjlig är inget annat än ohyfsat). Andra politiker tycker att bilisterna borde stå för sina egna kostnader. Det är förvisso en synpunkt man kan ha respekt för, men det gör de liksom redan. Med råge. Sedan länge.

Därför skulle jag vilja se en valrörelse med positiva och konkreta förslag om bilismen. Där skuldbeläggandet och pajkastandet äntligen kan kallas passé och där vikten av att kunna ta sig dit man behöver, på den tid det passar lyfts upp som en rättighet.

Men kanske är det så att hälsan tiger still. Bilen fungerar så bra i nästan alla väder och blir därför inte lika utsatt för folkets vrede som när tågen stannar på grund av några minusgrader. Ser vi till bussar så är det samma sak där; vem har inte fått åka med en ersättningsbuss när tåget står still? Så det är kanske därför vi inte pratar så mycket om fordonen som färdas på vägar i den politiska debatten, då debatten ju oftast rör sig kring problem. Men även bilen skulle må bra av lite omtanke och engagemang. Bättre vägar, fler och bättre parkeringsplatser och rimliga skatter. För trots allt så är det bilen som håller igång mobiliteten i Sverige. Det vore något att ha med i årets valrörelser!