Svensk vinter kräver bil

Att nordiskt klimat ofta överraskar med snöoväder borde inte ha gått någon förbi. Kollektivtrafik blir ofta stående under vinterhalvåret då snöröjningen inte kan skötas i takt med nederbörden och några gånger per säsong blir nästintill hela landet stillastående. När ska Sverige inse att bilen är en livsviktig säkerhet i detta klimat?

Kollektivtrafik, motorvägar och flygplatser måste helt stängas av på grund av säkerhet eller för att det helt enkelt inte går att ta sig fram. I Stockholmsområdet lovar SJ och SL varje år att sköta snöhanteringen bättre och höja beredskapen, trots detta och meteorologers varningar verkar den första snön alltid komma som en total överraskning. Det enkla svaret på varför det blir såhär år efter år är givetvis att ett företag som SJ av ekonomiska anledningar inte är helt förberedda då de inte prioriterar att ha tillräckligt mycket personal stand-by inför ett stundande snöfall. Att det inte finns tillräckligt många spår gör givetvis sitt till situationen också.

Vad kan man då dra för slutsats av detta? Jo, under den svenska vintern är det dumt att lita på kollektivtrafiken och bilen är det enda transportmedlet man själv styr.

Långpendlaren Marie Druvfors intervjuas i SvD och säger att det största problemet med pendlingen är att man aldrig har kontroll över när man kommer fram. Fritid och arbetet påverkas alltså men enligt Jonas Eliasson, professor i transportsystemanalys på KTH påverkas även samhället oerhört av dessa förseningar. ”Man kan spåra det till ekonomisk tillväxt, bostadsmarknad och arbetsmarknad” säger han om de årliga kostnaderna för förseningar som uppgår till 5,98 miljarder kronor varje år. Med vetskap om detta är det ren och skär idioti att försöka begränsa privatbilismen, för även om det finns årstider där det kan vara trevligt att cykla så återkommer vintern till Norden. År efter år behöver svenskarna tillgång till bil för att veta att de kan ta sig till och från jobbet- eller till skolan och livsmedelsaffären.

Att höja bensinskatter eller som Fältbiologen Ellinor Scharin skriver på Newsmill; avstå från att bygga förbifarten är totalt nonsens. Scharin påstår vidare i sin text att biltrafiken skulle öka med 70 procent om man byggde förbifarten. Man kan undra varifrån hon fått dessa siffror samt vidare fråga sig varför hon vill hindra medborgarna från att röra sig fritt? En välmående stad växer och det är naturligt att man med jämna mellanrum måste bygga nya vägar. Sanningen är att Stockholm skulle bli en miljövänligare stad om förbifarten byggdes, då färre bilar skulle cirkulera i centrum och mindre avgaser släpps ut då tomgångskörandet och köandet minskar. Vidare skriver hon att förseningar och trängsel kostar 6,3 miljarder per år varav bilismen svarar för endast 0,8 miljarder av denna summa. Detta är för henne ett argument att inte satsa på förbättringar för trafiken- för mig är det tvärtom! Bilismens särskatter uppgår varje år till 60 miljarder. Långt ifrån de 18 miljarder som återinvesteras i vägar och vägunderhåll.

Bilens frihets- och tidsekonomiska värde måste uppmärksammas och uppskattas i en tid då man kan lita på att kollektivtrafiken sviker.