Samhället blir mer jämställt av bilen

Det finns goda skäl för debattera nackdelarna med dagens bilåkande. Miljöpåverkan är det mest uppenbara skälet. Olycksriskerna och bullerstörningar är andra. Dessa är dock i huvudsak tekniska problem. Miljö- och säkerhetsproblemen kan vi förbättra och lösa med ny teknik, vilket också sker i snabbt takt.

Men vid sidan av de legitima skälen att kritisera bilåkning dyker det också upp mer eller mindre märkliga påståenden. Ett ganska historielöst och ogenomtänkt sådant är det att bilen skulle vara en slags social orättvisa.

Bilen porträtteras till exempel ibland som om den endast användes av män, företrädesvis rika sådana. Det är en tes som bland annat har drivits av Grön Ungdoms språkrör och av den socialdemokratiska oppositionen i Stockholm. Kanske stämde bilden av bilen som ett privilegium för välbärgade män för sjuttio år trettio år sedan. Men den kan knappast sägas beskriva dagens ägande och användande av bil.

Om man ser till var i Sverige som man åker mest kollektivtrafik är det i de rikaste länen. Faktiskt är det i södra Sverige i de tätbefolkade storstadsregionerna som kollektivtrafik överhuvudtaget är ett alternativ för vardagstransporter. Dessutom åker man mest kollektivtrafik i de rika innerstadsdelarna. Invånarna i fattigare förorter är ofta hänvisade till bil om de vill handla eller ta sig till arbeten som inte ligger i stadskärnorna. Beroende av bilen är man om man också om man bor i till exempel Norrland, Gotland, eller skogsbygderna i södra och mellersta Sverige.

Förutom att bilen används i de mindre tillväxtstarka delarna av Sverige finns ett annat bevis för att bilen inte bara används av rika. Trots att Sverige är ett av få länder i världen som har egen fordonstillverkning kör vi som bor här inte runt i nya bilar. Tvärt om har vi Europas kanske äldsta fordonsflotta. Det om något är ett tecken på att bilen i vårt land inte är en leksak för vuxna pojkar. Det är en dyr, men avgörande brukstingest som vi behöver för att vardagen ska gå ihop.

När det gäller könsaspekten kan man konstatera att män inte kör nämnvärt mer bil än kvinnorna. Resvaneundersökning visar att befolkningen i stort använder bilen för 70 procent av sina resor. Männen bara i några få procent mer av fallen. Siffrorna måste dock läsas med kunskapen om att kvinnor gör fler resor per dag än män. Kvinnor hämtar och lämnar oftare på förskola och skola. De handlar mer frekvent, och de gör fler sociala resor, till vänner och släktingar. Det mesta pekar på att bilen generellt sätt är viktigare för kvinnor än för män.

Man kan undra hur vissa debattörer tror att Sverige skulle se ut utan bilen. Skulle kvinnan vara mer jämställd mannen om det inte gick att ta bilen när man lämnade barnen på förskolan eller handlade mat? Skulle arbetstagarnas ställning vara starkare om det inte fanns möjlighet att ta bilen till ett jobb som låg en mil bort från bruksort man bodde på? Skulle skillnaderna i levnadsstandard vara mindre mellan fattig och rik om det var ansågs som lyxkonsumtion att köra bil?

Frågorna är förstås retoriska och det samlade svaret är att bilen varit en avgörande faktor för att skapa ett land präglat av hög grad av jämlikhet mellan olika grupper. Inser man inte det har man inte tänkt efter.

Mathias Bred är politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån.