Hur påverkas du av beteendepåverkan

Politiker av olika kulörer säger ofta att de vill minska privatbilismen, och då gärna med så kallad ”mobility management”, eller beteendepåverkande åtgärder som det också kallas. Ett begrepp som i alla fall ger mig lite obehagliga vibbar.

Men vad menar de – egentligen?

Vill de minska de utsläpp som bilarna genererar? För i så fall är vi på ganska god väg. Det finns en allt större flora av miljöbilar och inom överskådlig tid lär vi också kunna köpa helt utsläppsfria bilar i handeln.

Detta är inga nyheter. Vi ser allt fler elbilar och bilar som drivs med förnybara bränslen. Vi ser smartare och mer effektiva motorer och på körskolorna lär sig eleverna att köra på ett sätt som drar mindre bränsle.

Så miljö är alltså inte den enda anledningen till viljan att minska privatbilismen. Trängsel då? Kan det vara en faktor i sammanhanget? Med tanke på alla förslag om trängselavgifter som poppar upp.

Nej, det kan det faktiskt inte. Det finns måhända en viss trängsel i några av våra allra största städers centrum, men ser vi till landet i stort så har vi helt ärligt otroligt mycket plats på våra vägar. Trängselskatter är främst bara ännu ett sätt att öka skatteuttaget, något som blir tydligt när mindre kommuner på landsbygden på allvar diskuterar att införa det.

Estetik? Är bilar och vägar fula? En del hävdar det. Dock hör jag dem sällan klaga på hur fula vattenledningssystemen eller järnvägsrälsen är, två saker som också tillhör vår nödvändiga infrastruktur. Så det argumentet kan vi stryka.

Låt oss istället titta lite extra på just begreppet ”beteendepåverkande åtgärder”, något som återfinns i var och varannan kommuns trafikprogram och miljöpolicies. Vem är till för vem? Är det verkligen politiker och deras tjänstemän som ska bestämma hur vi ska färdas, när och på vilket sätt? Vill vi att våra folkvalda ska påverka vår vardag på detta basala sätt? För det är just det som sker med dessa åtgärder. Och nu verkar paradigmet vara att vi inte ska köra bil och således inte kunna ta oss dit vi vill när vi vill. Ska vi överhuvudtaget resa ska vi göra det kollektivt och längs rutter som de bestämt, om man hårddrar det lite.

Vi borde en gång för alla slå fast att bilen är här för att stanna. Folk vill ha den, folk behöver den och folk gillar den. I ett land som vårt behövs bilen – speciellt om man bor utanför Stockholms innerstad, vilket ju de allra flesta gör. Det är inte svårt att gilla bilen, speciellt när den bara blir bättre och bättre!