Plikterna, planerna, pusslet – tack vare bilen fungerar livet

Jag försöker planera mitt liv. Arbete, förskola, umgås med storfamiljen, laga mat, städa, tvätta. Planera för att kunna slappna av och bortse från alla plikter. Plikterna är förstås det som jag planerade förra veckan och nu ska utföra. Förra veckan visste jag mindre om den här veckan än jag vet nu. Idag ringer nämligen min svägerska och säger att hon inte kan åka med till stugan eftersom hon har ett möte på jobbet i London som gör att hon inte hinner med planet till Stockholm som hon hade tänkt och därför inte hinner med tåget och därför förlorar en dag. Vi andra hade ju också tänkt åka tåg upp, men som tur var så ”orkade” jag inte boka tågbiljetter eftersom jag inte kunde bestämma exakt när var och hur vi skulle vara färdigpackade, ombytta och klara för att resa. Nu kan jag svara svägerskan: det är inga problem, vi väntar på dig, vi har en plats i bilen. En för alla och alla för en. Bilen är det mest flexibla instrument jag har i min ägo. Den är en sopbil, en budbil, en distributionsbil, en taxi, en biograf, ett kontor, ett avslappningsrum, en terapisoffa, ett samtalsämne och en accessoar, ett anläggningsfordon, ett förråd, en värmestuga, ett elverk, ett socialt kitt och olja på vågorna, hemma och borta samtidigt. Visst är det dyrt att äga och köra bil, men med tanke på hur många ändamål den kan användas till och vilken tillgång den är för vår familj så är den faktiskt värd det.

Åter till planeringen och familjepusslet. När veckoschemat väl är lagt så har jag inte längre någon makt över min tid. Är det så? Nja, det skulle kunna vara så om jag på förhand hade fullständig information om allt som angår mig, men det har jag ju aldrig. Vem som håller på att bli sjuk och behöver hjälp med hämtning, vem som bara är ledsen, vem som just har börjat renovera sitt uthus och behöver dragkrok. Saker kommer upp som är viktigare än de planer som jag hade gjort upp och jag måste vara flexibel i förhållande till planeringen om jag ska kunna vara sann mot mina prioriteringar i livet. Det är i dessa ögonblick som jag vill ha makten över min tid och mitt liv, något som bilen bidrar till. Hade jag inte haft den makten så hade jag inte kunnat erbjuda svägerskan skjuts till landet.