Varför tar allt fler 18-åringar körkort?

Petter Nilsson
Av Petter Nilsson
 

Körkortstagandet ser ut att för andra året i rad öka tydligt bland 18-åringar. För oss som på något sätt jobbar med frågan är det sensationellt. På tio år, mellan 1990 och 2000, sjönk andelen 18-åringar med körkort från 49 till 25 procent. Det var också under denna period som moms infördes på körkortsutbildning. Efter år 2000 har andelen gått lite upp, lite ner och lite upp igen. Drar man ut en trend över de senaste tio åren så pekar den på en ökning över tid.

diagram

Ett antal faktorer förutom ökade kostnader bidrog till nedgången. Den allmänna trenden att bli vuxen senare samt brist på ungdomsjobb och sommarjobb för att finansiera kortet, är bidragande faktorer. Körkortet fick också tuffare konkurrens från flygresor och elektronik på de ungas önskelistor.

De senaste två åren har dock något hänt, då andelen 18-åringar med körkort har dragit iväg över 30 procent och antyder en snabbare ökning. Tekniska problem och långa provköer har förekommit även under denna tid, så ökningen bör inte vara myndigheternas förtjänst. Inte heller har kostnaderna minskat. Kan svaret finnas hos 18-åringarna själva?

Nittiotalisterna utmålas inte som sina äldre syskon, som mega-individualister med rätt att konsumera; musik, mobilitet och utbildning. De tillhör istället den första generationen som återupptäcker traditionella värderingar och gör dem till sina, till exempel när det gäller familj och arbete. Man vill ordna den lilla världen innan man tar itu med den stora. (bl.a. Thomas Fürth/Kairos Future). Med tanke på den kärva arbetsmarknaden kanske vetskapen om körkortets betydelse på arbetsmarknaden driver fler ungdomar att ta körkort, oavsett vad de drömmer om.

Själv är jag född 1978 och tog körkort så fort jag kunde, liksom alla mina vänner från Forshaga. Det var inte för att jag hyllade folkhemsidealen utan för att få köra bil vilket var roligt i sig, samt vara självständig och rörlig i allmänhet. Möjligtvis tillhörde jag ”backpackergenerationen” (trots att jag aldrig tog mig till Sydostasien), men det har aldrig föresvävat mig att leva ett helt liv, eller ens en månad för länge, utan körkort.

Jag upplever att jag har missat både åttiotalisternas påstådda ”skjutsa mig”-inställning och nittiotalisternas återuppväckta strävsamhetsideal.

Jag behöver därför hjälp från dig som är född på 90-talet att svara på frågan:
Kan det vara så att 2013 var året då dina nygamla värderingar fick genomslag i körkortsstatistiken?

Jag ser fram emot dina tankar, låt oss diskutera här i kommentatorsfältet!

Petter Nilsson är utredare på BIL Sweden. 

 

 

 

Dela!

4 comments

  1. Samuel

    Jag är född 1994 och tog precis som du körkort så fort jag kunde, främst för att jag tyckt (och tycker) det var himla kul att köra bil sedan jag var 16 och fick övningsköra, samt p.g.a. bilens överlägsenhet som fortskaffningsmedel (särskilt på landsbyggden där jag växte upp). Jag kan självklart inte tala för hela min generation men jag kan i alla fall tro att många precis som mig insett att det fortfarande inte finns någon form av kollektivtrafik som slår bilen. Dagarna när kollektivtrafik lovordades och prisades som framtidens fortskaffningsmedel (även om denna åsikt i stor utsträckning fortfarande är himla populär) kanske har kulminerat och är på avtagande? Det har ju onekligen vart mycket dålig press om den undermåliga kvaliteten på kollektivtrafik de senaste vintrarna. Folk kanske helt enkelt mer och mer slutar förlita sig på enbart kollektivtrafik som transportmedel. Även miljökämparna kanske börjar inse att bilism och miljöförstöring inte behöver vara synonymer. Elbilar (även fast jag aldrig skulle vilja äga en) kanske visar sig som en bra lösning på massornas transportbehov och får även den trognaste Greenpeace-kämpen att överväga ett körkort för framtida behov!

    • Petter Nilsson

      Intressant det där med miljöargumentet! Det är nog alltfler som inser med dig att det bästa sättet att vara miljökämpe är inte att försöka stoppa utvecklingen, utan att fortsätta förbättra det vi har och utveckla positiva alternativ, till exempel elbilar. //Petter

  2. Jesper Vakkuri

    Jag är född på hösten 1995 och håller på med kortet, mestadels för att få enklare jobb i framtiden.

    • Petter Nilsson

      Lycka till med körkort och jobb Jesper! Det kommer att göra att den statistiska risken som du löper att vara arbetslös helt plötsligt halveras.
      Det är svårt att skilja ut när körkort är ett krav, ett önskemål eller en konkurrensfördel för att få jobb, men Svenskt Näringsliv kom fram till att körkort behövs för cirka 60 procent av de jobb som är relevanta för unga. Den som är intresserad kan läsa hela studien från HUI: http://www.hui.se/nyheter/rattavdrag

      //Petter